So it begins… Efter en vecka har jag sovit ut och funderat igenom IM Austria, vad som gick bra och mindre bra och hur jag ska förbättra och detta är min lilla återberättelse av veckan i Österrike, enjoy eller klicka vidare 😉
Det är måndag och egentligen är det min första semesterdag på min och Emmas oändligt långa två-veckors-semester med barnen. Denna ska tillbringas i Österrike med fokus på Ironman till barnens stora förtjusning… 😉 (kan väl säga att både jag och Emma kommit överens om att även om glada föräldrar är en del av nyckeln till glada barn är inplanering av två separata IM-event under sommaren inte del av samma nyckel… 😉 Nästa år blir det ingen full IM för nån av oss, dock har jag funderat på Vätternrundan av den enkla anledningen att Cia Fransson och Susanne Plato säger att ”man får ligga runt” där, jag förstår varför Henrik ville hänga med Fab-gänget men med tanke på att Stefan Fransson valde IM 70.3 (som krockade med Vättern) i Helsingör är jag lite orolig för hur triathleter prioriterar kontra mer renodlade cyklister och ”klassiker-körare”… 😉 ).
OK, fokus Stefan… Måndagen i sig innebär extrainkallat jobbmöte som avlöper bra men när jag ska cykla hem på kvällen är jag väldigt seg… Känns obra. Vi har bestämt att köra ner till Österrike på tisdagen med trolig övernattning i syd-Tyskland. På morgonen har jag ont i halsen och snorar… Obra. Tänker att det nog går över till på söndag. Många dar kvar…
Det e sjukt långt ner till södra Österrike med takbox och cykel på taket… Distansen verkar öka med lasten på taket, nåt som Einsteins relativitetsteori förbisåg… Vi håller drygt 110 genom Tyskland och stannar för natten utanför Roth (såklart). Bor på ett litet trevligt hotell i Rothsee. Jag kan ingen tyska (knappt Emma heller) och värden kan ingen engelska… Ändå funkar allt bra, superservice 🙂 Min cykel får stå i värdens eget låsta garage och han berättar (tror jag:-)) om Challenge Roth som är om ca 2 veckor… Dit vill jag när jag blir stor 🙂
Onsdag kväll och vi kommer ner till vårt boende (6 dagar) norr om Klagenfurt. Såg bra ut på bilderna… Ligger bra och – ja… inte mycket mer… Sonnenresort Maltschacher See kan ni hoppa över att boka. Gott om plats dock.
Nu e det torsdag och vi kör ner till Klagenfurt för att få väskan, nummerlapparna och da shit. Fantastiskt fint arrangerat med tydlig info, superstort incheckningsområde och massvis av utställare. Som Kalmar x4. Gör av med de vanliga tusenlapparna i expon så att man kan föda de kinesiska ägarna och sen chillar vi resten av dan vid sjön som loppet ska gå i – underbart fin sjö. Säkert 25-26 grader varmt.
Fredag, jag har fortfarande ont i halsen, hostar och snorar. Har såklart inte tränat nåt alls sen söndagen. Funderar på om det är så smart att köra… Mycket sängliggande och tar det lugnt. Jag är ju dock inte så känd för hög intelligens så jag slår det ur hågen och tänker att det nog känns bättre på lördag…
Lördag, inte ont i halsen längre vilket ju är bra och idag är det incheckning av cykel. Har inte cyklat nåt och såklart ligger bromsen mot fram efter resan ner på taket och den vill inte släppa fast jag kollar igenom alla klipp på Youtube… 😉 Störigt. Får lämna in den på service. 500 kr, ka-ching 🙂 Det har fixat lite annat också säger de, och jag tänker, det e nog bra…
Får superbra plats på cykel och bike/run-påsarna. 2 meter bredvid (på påsarna) Frodeno som hört att jag var på plats och checkar in cykeln samtidigt som sin största idol. Jag ville inte krama honom av hänsyn till att jag var förkyld, han insisterade som fan men jag höll huvudet kallt…
03.50 – race day.
Det tar en knapp halvtimme att köra till Klagenfurt från där vi bor. Väcka kidsen, förvånansvärt lätt. Vid T1/cykel runt 5.15, lite pump av däck, klistra fast maten (6 gels på ramen, ser asfult ut… 😉 ), kolla igenom att påsarna e kvar och innehållet verkar ok… Får reda på att det är ”wetsuit allowed” och alla blir euforiska… 23.4 grader har de lyckats mäta upp i nån ishink på morgonkvisten… 😉 Trist för min del. Går bort till Europarken där Emma kidsen väntar. Melvin och Milia leker för fullt på lekplatsen klockan 05.55 – oväntat… 😉 Öppnar en Redbull, tar på mig våtisen, äter 2 ipren… Ingen superkombo tror jag 😉 Hyfsad adrenalinnivå men inte i form kroppsligen. Tänker att jag ska prova att simma och se hur det känns.
Ner till Strandbad där simstarten ska gå från. Missar att lämna min vita påse (afterrun) utanför i dedicerad soptunna. Får gå tillbaka med 1000 andra… 😉 Hoppar i för lite insim. Ligger en flotte 200 meter ut så jag simmar till den och tillbaka. Känns ok. Det är inte 23 grader i vattnet dock… ;-). Grön badmössa på. Joel har övertalat mig till shotgun-start 🙂 400 kan anmäla sig innan med gissad tid på under 60 min på simmet. Vi är ca 200 tror jag. Starten lite sen, imma på glasögonen…, springer vid starten första 10 meterna. Börjar simma… Tycker synd om de som startar i denna våg. Många armar och ben. Går väldigt sakta första 3-400 meterna innan första stora bojen när det spridits ut lite… Börjar simma, ingen kraft, tänker, ok då tar vi det lugnt… Hittar en kille som ligger på 1.24-1.25 fart. Lägger mig bredvid. Vi simmar hela vägen till kanalen (Lend Kanal) tillsammans. Ingen störande sol (gläns vid ingång till Lend Kanal) som alla varnat för och ganska enkelt att sikta hela vägen. In i kanalen, skönt, bara 1000 meter kvar. Massvis av folk på båda sidorna av kanalen, riktigt coolt 🙂 Man hör hur de skriker… 🙂 Bra support upp ur vattnet (helping hands). Joggar bort mot T1, känns inte bra men tänker, jag cyklar en bit…
Tar det lugnt i T1, löpningen är kanske 500m, käkar en gel, på med skorna och på cykeln. Ut på banan. Tänker ”ta det lugnt första varvet” och cykla negativt andra varvet. Känns kasst, ingen kraft i benen, blir demotiverad redan efter 1-2 mil… 16 kvar… Får lite ny kraft vid Rosegg (kul stigning på 7% under en kilometer), massvis av folk som hejar på en och står 1 meter från cyklisterna :-), och tyvärr den plats som blev den sista för en 58-årig deltagare 🙁
Cyklingen rullar på och efter ett tag kommer en utförskörning på ca 5km. Toppar 75km/h och har aldrig blivit omcyklad av så många så fort… Coolt, (Elin Nimark, riktigt nice 🙂 ). Närmar mig Rupertiberg – 2 km med 7.5% snittlutning. Oerhört segt. Börjar köra nerför och efter nån km kommer först en svensk jag träffade i simstarten (Mikael tror jag han hette) och ett par minuter senare vid ca 75km far Joel förbi – sent tänker jag, men jag vet att även han e förkyld/kass. Går in mot Klagenfurt. Sista milen snittar man 45-50km/h på utan att ta i. Väldigt kul och perfekt om man e i form inför löpet. Jag har ju dock ett varv kvar… Hejar på Melvin, Emma och Milia vid 92 km. Joel är ca 30 sekunder före. Tänker att nu ska ju cykla negativt så jag försöker öka. Går i 2 minuter ungefär sen vill inte kroppen, baah – drygt 8 mil kvar och många trista tankar… Fast forward drygt 2 timmar, dax för växling. Emma och kidsen sitter vid T2, lite ny energi. Simningen tog knappt 55 och cyklingen 5.11, jag tänker med T1 och T2 på runt 10 minuter kanske mitt andra mål kan nås på sub 10. Planen är att springa på 5.15-tempo rakt igenom.
Första kilometern går alltid lätt tycker jag. Håller igen och har typ 4.50. Får mentalt lite energi. Efter tre kilometer är tiden uppe på 5 min-tempo, benen vill inte, kroppen vill inte, huvudet tvekar – detta e korkat – simma en timme, cykla 5 och sen försöka springa 4 när jag mår som jag gör… Demonerna kommer, alldeles för tidigt. Jag bestämmer att jag ska springa vidare. Har runt 52 minuter efter 10 km och håller 5.15-planen men det beror på de 4 första kilometerna. Ger upp, det e inte värt det. Börjar gå. Tänker bara gå in till målet (3 km kvar), men bestämmer mig ändå för att jag inte får gå mer än 30 steg, sen måste jag ”springa 100” och jag _måste_ prova allt utom gel och bars på mat/vätske-stationerna… Hittar ny energi efter 13km, mentalt har jag ställt om. ”Stefans-matresa” är påbörjad. Jag ska äta så mkt jag kan på alla stationerna och njuta av loppet. Bra val. Går 30 joggar 100, äter som Mikael Enqvist aldrig hade kunnat… 😉 Träffar Emma och kidsen efter hälften, står och snackar med dem i 4-5 minuter, är vid gott mod. Detta kan vi klara, matresan fortsätter… Drygt 300 meter kvar, tidkontroll, tänker, man kan ju springa in snyggt i alla fall… Drar upp ett 4-min tempo i ca 50 meter, krampkänning i baksida lår… 😉 Saktar ner, låter en italienare springa om för att kunna defilera in – bad mistake, han näckar och ”tar plats på mina finisher-pics”… Går i mål. Så jag jäkla glad. Gladare än efter min första IM i Kalmar för snart två år sen. Fast jag trodde att jag aldrig skulle springa ett långsammare marathon än där igen. Det gick. 4.31 är den nya tiden 😉
Epilog:
Under loppet funderade jag redan under simningen om jag skulle bryta och massvis av gånger under cyklingen samt fram till 13 km på löpningen. Jag hade som mål att köra simningen på 1.20-1.22-fart (runt 53 minuter), cykla sub5 timmar (drygt 36 km/h i snitt) och sen springa så fort jag kunde (en optimal dag runt 3.35, en dålig dag strax under 4 timmar hade jag räknat med) – fast inget av dessa målen uppnåddes och sluttiden på 10.48 inte är i närheten av vad jag hade tränat för är jag så jäkla nöjd. Inte för att kroppen tog mig runt utan för att huvudet hjälpte mig att ändra inställning från nåt som jag för en vecka ansett som ett katastrofalt misslyckande till att vara väldigt nöjd givet förutsättningarna. Just förutsättningar är nåt som vi alla har så olika och man kan bara arbeta givet dessa. Den insikten är svår att komma till om man är av min persontyp. Petter Stordalens pappa säger detta optimalt: ”du kan bara sälja de jordgubbar du har” och jag fick ordentligt med tid till reflektion över mina egna och andras förutsättningar. Bara att ha förutsättningen att hålla på med denna idrott/tokeri är få förunnat. Att punga upp 5500 kr för ett ”all-you-can-eat-42195-meters-vattenmelonbord” är ett annat sätt att se det… 😉
Simma lugnt
/S